Vad en kuk kan göra med mig

Jag lyssnar inte på One more night. Men jag är inne på fejjan. Och jag tänker på honom, och jag undrar om han tänker på mig. Och okej, jag lyssnar på The power of love (Franke goes to Hollywood, inte Jennifer Rush). Jag är inte olyckligt kär, för jag var faktiskt aldrig kär. Men jag känner mig lämnad.

Det hade inte varit i närheten av såhär jobbigt om det inte vore så att jag blev lämnad med ingen, när jag vet att han till och med har tillgång att knulla en annan brud med samma förnamn som mig (bland andra).

Jag visste att det aldrig skulle bli något mer. Jag bad om hans nummer på grund av hur bekväm han fick känna mig dagen efter. Men ju mer vi träffades ju tommare verkade han. Ändå kunde jag inte sluta träffa honom för han gav mig allt jag behövde. Kuk. Närhet. Bekräftelse. Allt det är borta nu.

Jag är ensam igen, men han lämnade mig inte med inget. För jag lärde mig att känna igen. Jag lärde mig att njuta av närhet istället för att bara jaga den. Jag tänkte så där en jävla massa gånger under tiden vi träffades:

Jag vet att det aldrig kommer bli något mer och det är okej.
Jag ska ta vara på tiden med honom, och lära mig så mycket som möjligt. Och när det är dags för det att ta slut så ska jag säga hejdå med värdighet och vara tacksam för att jag kan känna igen.

Men nu sitter jag här ändå och känner mig lämnad.