Mens (part 1... tro mig)

Mens är en av mina hjärtefrågor. Det är så mycket kring hela inställningen kring mens jag helt enkelt inte förstår. För jag förstår faktiskt inte hur det kan ses som något tabu? Varför kan till exempel, främst unga, kvinnor tycka att det är pinsamt att köpa mensskydd?

Man behöver inte göra en stor sak av det hela, för det är inte en stor sak, men jag vill kunna säga att jag har mens utan att mötas av ett obekvämt, stelt ansikte som gensvar. Ett bra exempel är när bloggerskan Foki skrev m-värk istället för mensvärk. Som att ordet mens skulle vara något opassande eller provocerande när mens är det mest naturliga i världen.

Jag tycker mens är något fantastiskt. Jag tycker det är kvinnligt. Och det är väl det som är grejen, det är något typiskt kvinnligt. För något typiskt kvinnligt är något sexuellt och därmed tabu. Det är så himla fel, för det visar återigen bara vilken kvinnosyn som råder. Kvinnan är inte ett sexobjekt, utan en naturlig varelse som fungerar efter biologins lagar och regler.

Men det värsta är nog när man får responsen ÄCKLIGT. Ja, det är äckligt med mens. Det vill jag inte höra om, håll det för dig själv. Vanligast är väl detta att höra från tonårskillar med en skev attityd, men det är ändå en inställning som genomsyrar hela "menskulturen". Vi kvinnor lär oss att dölja att vi har mens, lär oss att inte prata om det, lär oss att gömma våra mensskydd. Varför skulle jag? Always har en artikel som de kallar Svullen? Glöm det! som rätt och slätt handlar om hur vi ska klä oss för att anpassa oss till ev. menssvullnad. Men inte för att göra det mer bekvämt, utan för att det helt enkelt bör döljas.

Föreställ dig själv att du skulle säga mens till någon som du inte känner så väl. Jag tror att det skulle ta emot, i alla fall lite, för de flesta. Fråga dig själv varför, varför i helvete känner du så?