Förtydligande

Självklart är det inte alltid så hemskt som jag skriver i föregående inlägg. För det mesta är jag jävligt lycklig. Jag älskar sex, livet, och allt som det hör till. Men ibland, som nu, då känner jag så. Att det är något som är fel. Jag antar att jag kämpar med att försöka passa in i normen, samtidigt som jag vet att jag inte får plats där, samtidigt som jag just nu bara vill bli kär. Det går inte ihop. Så i helgen gick jag igenom allt det där igen.. förstörelsen. Det känns skittråkigt men innerst inne är jag lättad. För nu vet jag var vi står: ingenstans.

Det är skönt att börja den här bloggen med att visa min sämsta sida; den självdestruktiva, kärlekstörstande och patetiska sidan. Det är inte sådan här jag är, men det är sådan här jag kan vara. Nu vill jag hitta mig själv, och det gör jag nog inte genom att hitta kärleken. Så den försöker jag i ett tag framöver. Men sex kommer jag ha ändå, för SÅN är jag!